Jag vill gå skola och bli npgot men jag vet inte vad det känns som om jag inte är kapabel att välja nått sånt för jag känner mig inte vuxen än. Jag  vill också flytta hemifrån och bo själv, jag tycker det känns som om jag skulle må bättre över att kunna ta egna beslut och så. men just nu vet jag inte hur jag ska göra för att gå vidare och liksom kunna ta dem stegen och vem jag ska be om hjälp. Som jag hat sagt tidigare så vet jag inte hur jag ska ta mig vidare när alla andra bara går förbi mig.

Men snart har jag en tid hos UV så då kan jag ta upp lite grjejer med henne. 

Alla hatar mig, jag har ingen som gillar mig även jag hatar jag fyfan asså hur kan en människa känna sig så här. Jag bara stör alla hela tiden jag är ju fan dum i huvet en idiot är vad jag är. 

Jag skriver inte detta för att jag vill att ni ska bry er eller komentera saker jag känner detta just nu mitt humör kan förändras jag kan älska mig själv i morgon jag ville bara skriva av mig.

Alla hatar mig, jag har ingen som gillar mig även jag hatar jag fyfan asså hur kan en människa känna sig så här. Jag bara stör alla hela tiden jag är ju fan dum i huvet en idiot är vad jag är. 

Jag skriver inte detta för att jag vill att ni ska bry er eller komentera saker jag känner detta just nu mitt humör kan förändras jag kan älska mig själv i morgon jag ville bara skriva av mig.

Det kan ju bara vara jag som förbereder mig på att flytta hemifrån när jag inte ens ska det. Liksom jag kollar på grejor men jag ska inte flytta hemifrån eller jo det ska jag ju men i alla fall inte i år, men jag tycker det är roligt att kolla på saker som jag skulle vilja ha. 

I dag så kan jag klappa mig själv på axeln för att i morse var första gången jag var hos tandläkaren själv :) känner mig stolt.. och det kanske är inget och fira för er när man är 18 så borde man ju gå dit själv men jag har aldrig vågat min sociala fobi har alltid kommit i vägen för mig och den stoppar  mig från att göra fler saker i livet.  Men nu ska jag vara stolt över mig själv.  ångesten tar så mycket ur mig och jag känner verkligen det i kroppen jag är trött hela mig.

 Jag var på skolan i dag och det gick bra. så nu ska jag bara ta mig i väg i morgon också. sen blir det chill torsdag för då har jag inga långa lektioner. sen på fredag sp kommer kronprinsessan hit till min by och ska inviga våran skatepark. Vilket blir kul... jag tror hon har varit här 1 gång tidigare längesedan. 

Vecka börjar bra jag känner inte lika mycket ångest i dag som jag gjorde förra veckan. Min lärare vill verkligen att jag ska börja läsa på universitetet vilket är ju bra att hon vill det bästa för mig och så men för mig känns det som om jag skulle välja att inte gå där så gör jag henne besviken osv.. Jag vet ju att det är inte hennes fel över att jag får ångest över detta, utan det är jag som krånglar till det enklaste sakerna. Ska försöka ta en sak i taget när det kommer.. för jag har en tendens att om jag t.e.x vet att jag ska göra ett val om ett år så kan jag redan nu få ångest över det och det liksom tar upp mitt liv känns det som.. sen så går ajg och orora mig över saker som har hänt liksom varför ska jag göra det..

Sen så har jag gjort lite dåliga saker jag har ätit så mycket godis nu på sistånde och jag försöker att sluta med det men när jag mår dåligt så trycker jag bara i min mat.. 

Känner att jag inte räcker till åt mina kompisar känner att dom förkännar mycket bättre än mig.

Jag kan inte ställa upp för dom som dom vill att jag ska göra. Jag känner mig oärlig med dom också för dom berättar saker för mig och jag ger som inget tillbaka. Därför jag vill inte behöva lägga mina problem på dom för då känns det som jag bara stör dem. Ibland tror jag också att dom är med mig inte för dom är min kompis utan att dom typ tycker synd om mig osv..

Känner bara att jag är ivägen för alla och allt.