Har oroat mig över min framtid,(gör det typ jämt) men jag liksom oroar mig över vad jag ska göra hur jag ska tjäna pengar, hur jag ska kunna flytta hemifrån om jag inte vet vad jag vill göra osv.. 

Men i måndags så satt vi oss ner på skolan och pratade lite om vad jag skulle göra i framtiden.. Jag tror jag faktiskt är redo att börja gymnasium men då måste jag typ söka inom snar framtid jag tror jag ska söka till dom jag sökte till efter jag gick ut nian. 

Vet inte hur längesen det var sen jag skrev men jag mår inte så bra just nu... det börjar bli bättre men ångesten finns fortfarande där. 

Tänkte sammanfatta min vecka. 

Måndag 23: Jag hade skola och senare på kvällen så gick jag en kort promenad  med Iris uten i snön.

Tisdag 24: Hade tid hos unga vuxna, mötet gick på typ serriöst 5 min hahha mamma tyckte inte att det var bra för att vi har 16 mil dit och hem. Det var liksom bara en uppföljining om medecinen typ om jag ville ändra den eller om det gick bra.. jag menar kunde du inte ta det på telefon..??

Onsdag 25: låg hemma isängen hela dagen..

Torsdag 26: var på skolan och gjorde inte så mycket speciellt 

Fredag 27 : Jag gjorde inte så mycket utan jag for på skolan och jobbade med min svenska uppgift, vi ska skriva en drama text likt shakespear typ och det är väl kul jag gillar ju att skriva berättelser och sånt. Men vet inte om jag är så bra på det...

Nu till annat, jag har börjat skriva lite mer i min kalender asså organisera lite grann, kan inte säga att jag är bra på att göra det men ajg har börjat göra det mer vilket känns skönt. Nu till det här med skolan, jag tror jag vill bli någort inom vården men jag vet inte om jag är säker.. Är det så att jag bara vill det för att jag gillar tanken av att student asså allt detta med plugget och att jag har fullt upp liksom  för i vården har dom ju det. eller är det för att det känns som om jag skulle betyda något om jag börjar jobba inom vården asså att jag äntligen betyder något och att någon behöver mig... jag ver inte.... ge min feedback om det är någon som läser.. 

Så jag vet inte om jag har skrivit det förr men jag skulle gärna bli läkare,men jag har mina doubt om det för att jag känner att det kanske skule vara väldigt svårt för mig och komma in.. men jag skulle villja jobba innom vården så jag har på senaste tiden suttit och ¨forskat¨om att bli sjuksköterska, Det kanske inte heller är lätta att komma in på men som jag har förståt det så är det enklare än läkarlinjen. Jag plugga till ssk men ajg vet inte om jag är ¨bra nog¨ för att kunna klara det...  det är så här det är med allt egentligen att jag känner att jag inte är bra nog för att göra saker. Men jag skulle så gärna vilja jobba innom vården och ssk tjänar väl  ganska bra,så det är liksom det jag vill göra. 

Jag känner att jag inte har någon att prata om allt detta, känns som min familj inte bryr sig och jag vill inte störa min kompis med detta.. liksom hon säger bara att jag ska ¨följa mitt hjärta¨ saken är att jag vet inte vad mitt hjärta vill. 

 Ni får gärna länma en komentar eller två om vad ni tycker. 

Ursökta mitt språk nu men fyfan djåvulens fitta vad detta med att inte veta vad jag vill göra i framtiden stressar mig så in i helvetes mycket fyfan vad jag må dåligt av allt detta jafg vet liksom inte hur jag ska kunna komma över att sluta oroa mig över vad ajg vill göra nä fyfankingen 

Så idag var jag hemma men jag tror att jag ska ta mig i skinnet och gå på skolan i morgon. Jag har tjatat så jävla mycket om detta men fyfan vad jag vill växa upp och ta ansvar över saker och kunna va stolt över saker jag gör, att kunna vara bara beroende av mig själv och ingen annan, jag kan inte det just nu och vet inte om jag kan någonsin göra det. För just nu känner jag mig fast som jag har sagt så jävla många gånger nu men jag vet inte hur annars jag ska uttrycka mig.

Jag vill kunna ha ett eget kök att kunna städa och laga mat i. Jag vill kunna inreda mion egen lägenhet osv... 

En sak som jag inte vet är hur jag kan ta mig dit där allt jag vill ha/göra.. 

Kan berätta vad jag har gjort i veckan.

Måndag: Jag vaknade och kände att det skulle bli en bra vecka. Måndagen gick bra tills min lärare fråga mig om jag skulle vilja fara och kolla på ett universitet och så. (Jag vill inte säga att det är min lärares fel att jag börja må dåligt och fick en hemsk vecka) men när hon fråga så fick jag typ ångest direkt.

Tisdag: ångest ångest  jag sov inget och jag mådde förfärligt för jag börja tänka på vad jag vill göra med mitt liv och vad jag vill utbilda mig till och om jag ska vara ärlig så har jag ingen jävla aning. 

Onsdag: Jag sov typ 3 timmar och har ångest. 

Torsdag: Jag har nu suttit sen måndag kväll och kollat på massa utbildningar vad jag vill bli osv.

Idag så steg jag upp och for på skolan fast all ångest och när jag kom dit vare ingen där. Varför jag får så mycket ångest av att tänka på vad jag ska bli för något och min framtid är för att det känns som alla andra i min ålder vet vad dom vill och har redan flyttat hemifrån och skaffat jobb. För mig så känns det att jag ska sitta hemma hela livet och inte veta vad jag ska göra . Alla säger att det kommer ordna sig och om man inte tänker på det kommer det att  ordna sig, men för mig så funkar det inte utan jag vill ha en plan så jag vet vad jag ska göra. Sen har jag inga intressen så jag har som inget som kan driva mig till att veta vad jag ska göra eller vad jag vill göra.