Har som ingen aning vad jag ska skriva om jsu nu för vi har lov i veckan och jag kommer inte göra så mycket..

Men iallafall så i dag har jag sett det nya avsnittet av outlander och det nya avsnittet av twd så just nu sitter jag och lyssnar på creepypodden och äter ett grönt äpple.. viktigt att det är grönt dem röda får mig att må illa jahah 

Jag tror jag verkligen vill detta...

Tycker att skriva och läsa är roligt, till saken nu.

Jag har fått praktik på bibleoteket så då ska jag börja där efter lovet och jag ska vara där i två dagar, torsdag och fredag. Saken är att jag vill inte det, eller jag ska förklara, det är så här att min lärare frågade mig om jag ville praktisera för man måste det för jag går bara skola i tre dager så dom andra två måst man praktisera, och jag har som ingen aning om vart jag vill för det finns som inget som intresserar mig så mycket, Men då fråga hon mig om jag ville fara på biblan och prova och jag sa lite tveksamt nej och hon fortsatte att typ säga snälla säg ja och så, nu med mitt självförtroende så ville jag inte säga nej och orka argumentera med henne för jag känner då att jag är elak. men så då kom hon några dagar senare och berätta att jag skulle få praoa å så  men ja saken är att jag vill värkligen inte det... visst jag gillar att läsa men det är som inte något jag skulle villja jobba med. vågar inte säga nej för att det känns som jag har bara slösat massa tid för att göra det för mig sen så säger jag bara nej liksom.. 

Har funderat på detta mycket och ja förlåt om jag tjatar om detta så mycket men det är liksom inbränd i min hjärna just nu. Så alltså jag har skrivit många gånger att jag vill jobba inom vården och så, jag skulle vilja bli ssk jag har liksom suttit och kollat på massa videos på YT  om folk som går på nursing school och så , jag tror att jag vill detta... men jag vet inte om jag skulle klara det pågrund av min sociala fobi liksom, att jag inte kan typ skapa band med patienterna och typ ta kontrollen över saker, eller asså att behöva prata små prat med patienterna och andra det låter för mig som en mardröm liksom. Men jag kanske ser det annourlunda om ett år det vet jag ju liksom inte nu.. jag står ju i kö för samtalsterapi och så.. jag vet helt ärligt inte.. jag känner moig  bara borta just nu ajg vet inte vad jag ska göra i min framtid  så det känns ju inte värt att göra något nu liksom för jag vet inte vad jag vill det känns bara så värdelöst att gå skola om jag liks inte vet vad jag vill.. Är det någon här som läser till ssk eller är ssk eller bara någon som har haft/har en liknaden situation kan ni då skriva och berätta om ni vill?

Vet inte hur längesen det var sen jag skrev men jag mår inte så bra just nu... det börjar bli bättre men ångesten finns fortfarande där. 

Tänkte sammanfatta min vecka. 

Måndag 23: Jag hade skola och senare på kvällen så gick jag en kort promenad  med Iris uten i snön.

Tisdag 24: Hade tid hos unga vuxna, mötet gick på typ serriöst 5 min hahha mamma tyckte inte att det var bra för att vi har 16 mil dit och hem. Det var liksom bara en uppföljining om medecinen typ om jag ville ändra den eller om det gick bra.. jag menar kunde du inte ta det på telefon..??

Onsdag 25: låg hemma isängen hela dagen..

Torsdag 26: var på skolan och gjorde inte så mycket speciellt 

Fredag 27 : Jag gjorde inte så mycket utan jag for på skolan och jobbade med min svenska uppgift, vi ska skriva en drama text likt shakespear typ och det är väl kul jag gillar ju att skriva berättelser och sånt. Men vet inte om jag är så bra på det...

Nu till annat, jag har börjat skriva lite mer i min kalender asså organisera lite grann, kan inte säga att jag är bra på att göra det men ajg har börjat göra det mer vilket känns skönt. Nu till det här med skolan, jag tror jag vill bli någort inom vården men jag vet inte om jag är säker.. Är det så att jag bara vill det för att jag gillar tanken av att student asså allt detta med plugget och att jag har fullt upp liksom  för i vården har dom ju det. eller är det för att det känns som om jag skulle betyda något om jag börjar jobba inom vården asså att jag äntligen betyder något och att någon behöver mig... jag ver inte.... ge min feedback om det är någon som läser.. 

Dem senaste två veckorna har jag legat i sängen och inte gjort något.
Orkar inte fara på skolan ser inte meningen med det när jag ändå inte vet vad jag vill göra efter den så likabra att jag inte far alls

Så jag vet inte om jag har skrivit det förr men jag skulle gärna bli läkare,men jag har mina doubt om det för att jag känner att det kanske skule vara väldigt svårt för mig och komma in.. men jag skulle villja jobba innom vården så jag har på senaste tiden suttit och ¨forskat¨om att bli sjuksköterska, Det kanske inte heller är lätta att komma in på men som jag har förståt det så är det enklare än läkarlinjen. Jag plugga till ssk men ajg vet inte om jag är ¨bra nog¨ för att kunna klara det...  det är så här det är med allt egentligen att jag känner att jag inte är bra nog för att göra saker. Men jag skulle så gärna vilja jobba innom vården och ssk tjänar väl  ganska bra,så det är liksom det jag vill göra. 

Jag känner att jag inte har någon att prata om allt detta, känns som min familj inte bryr sig och jag vill inte störa min kompis med detta.. liksom hon säger bara att jag ska ¨följa mitt hjärta¨ saken är att jag vet inte vad mitt hjärta vill. 

 Ni får gärna länma en komentar eller två om vad ni tycker. 

Ursökta mitt språk nu men fyfan djåvulens fitta vad detta med att inte veta vad jag vill göra i framtiden stressar mig så in i helvetes mycket fyfan vad jag må dåligt av allt detta jafg vet liksom inte hur jag ska kunna komma över att sluta oroa mig över vad ajg vill göra nä fyfankingen