Jag har förr aldrig längtat till julen för all snö och sedan har vi julafton.

Julafton har atid varigt ångestladdat för mig, all släkt och små pratet inte något för mig. Sedan är det ju de här med vad man vill ha i julklapp och vad man ska ge andra, i våran familj så ger inte syskona varandra julklappar vet inte varför utan det har som altid varit så. vi köper inte julklappar till våra kusiner och dom inte till oss. Inte för att vi inget gillar varandra men det har som alltid varit så.

Jag har som aldrig önskat mig något i julklapp, men ändå så  har jag allti varit onöjd  med det jag får. jaja nu låter jag som en bortskämd unge sanningen är att jag inte förväntat mig mycket i julklapp eller födelsedagspresent för jag vet att våran familj inte är rik och i bland måste vill tilloch med låna pengar av en släkting för att kunna köpa mat för månaden, vill inte att någon ska tycka synd om oss utan skriver detta för att det är sanningen och det är det. 

Men i år så ser jag faktiskt fram imot julafton, vet inte varför kanske för att jag har bestämt mig att det inte är så farligt som jag tror att  det är eller så är det som allt brukar vara att jag känner mig exalterad några månader  innan och sen när jag har varit exalterad i nån månad så slår ångesten mig i ansiktet.

Jaha då var jag där igen... jag va inte på skolan i går och inte i dag..  jag vill men jag vet inte vad det är som stoppar mig om det är bekvämlighet eller något annat. 

Men jag tror då inte jag missar så mycket jobbar hemma med uppgifter och så. 

Jag har just nu ingen koll vad jag vill göra i framtiden.. vilket oroar mig mycket för alla andra vet ju liksom vad dom ska göra vilken skola dom ska gå på osv. 

En sak som jag vill börja göra mer är att skriva, rita och börja ta upp läsningen igen. Varför jag vill göra det är för jag tror det kan hjälpa min ångest. Men jag vet inte om jag är så bra på det.. 

Jag vill inte att denna blogg ska vara något jag börjar med sedan bara slänger åt sidan och inte kollar mer på det. 

Jag har inte varit så aktiv den senaste vecka eller två.. Men som jag skrev vill jag inte att denna blogg ska kastats åt sidan. Det kanske låter som om jag har en stor blogg med det har jag inte hahah.

Förra vecka så började jag skolan och det gick bra hade ångest med det gick bra.  Jag går skola mån-ons så tre dagar sedan dem andra dagarna är det tänkt att jag ska praktisera men har inte hittat någon plats än. Jag har sån ångest till skolan men jag har då änså länge stigit upp varje dag vilket jag tycker är bra. 

En sak som jag försöker att göra är att skriva mer saker och organisera dom på ett vi som passar mig och kanske hjälper lite med ångesten och sen har jag börja försökt att fråga mer om det är något jag inte förstår, det gjorde jag inte innan då sa jag som inget.

En sak som hände idag som få mig att må dåligt kanke ni tycker är löjlig men aja, vi ska läsa en bok till engelskan (på engelska ) och ja var på bibloteket och kolla efter en bok jag kan tänka mig läsa men jag vet inte hur jag ska göra när jag lånar ut för jag har inget låne kort  så jag sa till min lärare att jag hade en bok hemme som jag ville läsa but the problem is i don't have a book at home eller jo jag har ju flera engelska böcker men har redan läst dom och tyckte inte om dem. så jag vet inte hur jag ska göra. 

Så idag så var det den första skoldagen och jag for inte dit. 

Jag steg up och klädde mig sen gick det inte längre det vsr som om jag stannade upp. Jag tror att andledningen var att jag inte visste vilken tid och vars vi skulle träffas. Ångesten tog över och jag  har redan hunnit grina och mått illa.

Jag vill inte att det ska vara så här för  vill klara skolan och så fast på ett sätt så finns det ångesten över typ allt och den sätter stop och ja vet inte hur jag ska kunna jobba igenom den.

Min kompis som har flyttat fyller 17 i dag vilket är kul, önska bara att man bodde närmare varandra så vi kunde träffas..

En sak som jag har tagit upp dem senaste veckorna är korsord och sudoko, jag gillar verkligen att sitta och lösa dem(inte för att jag löser dem svåraste men..) det är ändå kul. NCIS började jag se för någon månad sen och i dag så är jag på sesong 6, tycker att den serien är ganska bra.

Hejdå! 

Det känns att det börjar bli vinter för min engergi är inte på topp och jag är mest inne nu när det börjar bli lite kallare ute.  Jag har också funderat på det här med att vara olyckligt kär,nu vet jag inte om jag är det de kan ju bara vara att jag gillar hans utseende eller att jag längtar efter någon att kunna vara med och prata med. jag vet inte men det är bara förjävligt att vara ensam i bland som jag skrivit förr så vill jag helst vara ensam men ibland känns det bara förjävligt.. 

Till andra saker så är det ju helg nu och skolan kommer bara närmre och närmre jag tror jag börjar den 22 eller nått sånt. Jag tycker inte om skolan, kan vara för jag har varit mobbad typ hela min skolgång och så. Men när man bor i en lite by som  jag gör är det oftast mångagånger att skolan inte bryr sig elleer rättare sagt det ser ut som om dom bryr sig med att dom säger åhh jaha men hon har många vänner osv  dom vill liksom hälla en fasad uppe till alla andra men när det kommer till sanningen så göe dom inte ett skit.  utan det är lättare sagt än gjort... vilket lede till när ja väl våga säga till om mitt tillständ så blev jag lovad hjälp ovs men det hände ju aldrig något utan det var till skolsköterska och hon frågade bara om saker som inte hade med detta att göra. 

 Och en sak  till som inte har hjälpt mig något i livet, minns inte hur gammal jag var men jag avart kallad till skolsköterskan PGA min vik de på skolan sa att jag var farligt överviktig och då  kanske jag bara vägde 3-5 kilo mer än vad man skulle normalt göra den åldern. Så jag gick dit regelbundet och dem fråga om vad jag åt och gav mig tips på hur jag kunde gå ner i vikt typ när jag skulle gå hem från skolan  så skull jag gå fort så jag  blev andfådd, jag kan lägga till att dom berättade aldrig varför jag var där utan dom sa som inget om att dom ville jag skulle tappa vikt  men jag kom ju på det efter ett tag. men så höll dom på. 

Jag vill inte skylla på dom för hur jag är i dag men visst dom hade en stor jävla del i det så som många andra grejer. 

Jag hade två kompisar i nian, jag och min kompis (vi kallar henne  P) var elaka mot våran kompis (vi kallar henna A) A och jag å P var som tajta med varandra men jag gillade fortfarande A, A gillade inte oss för vi va elaka mot henne det gjorde att vi slutade vara med varandta. Jag ångrade det vi gjorde mot henne när vi gick i nian redan då men vägade aldrig säga förlåt för hon var arga på oss. Har alltid velat säga förlåt men jag vet inte om hon änns tänker på det som hände längre och så, vi har ju ingen kontakt sen vi slutade nian jag mnar nmu är vi ju båda 18 år och så.. jag känner mig dåligt över hur jag behandlade hon och vill gärna ha kontakt med henne igen. men jag vet inte om hon skulle uppskatta att jag tar kontakt med henne för jag menar jag var ju elak mot henne... Skulle det vara fel av mig att skriva förlåt till henne  nu efter det har gått så många år?. Jag menar tänk om hon inte vill att jag ska ta kontakt  med henne ändå. 

Jag har ångest nu igen fyfan. 

 Jag kanske ska få tandställning,förra året eller året innan var jag hos tandregleringen och jag röntgade min mun och dom sa typ att jag skulle komma tillbaka om nått år och röntga igen så den 13-09 ska jag dit. När jag for första gången så följde mamma med för jag klarar det inte själ för sån ångest vilket jag vet att det kanske är barnsligt men jag klarar det inte själv. så denna gång jag ska dit nu om typ en månad så jobbar mamma och det känna löjligt att fara med henne när man är 18 men jag måste jag klarar det inte själv och speciellt när dom pratande förra gången om att jag kanske skulle operera käken, så kan som jag inte hålla reda på all information dom ger mig ( jag ska ju inte operera käken nu) men det känns jätte läskigt ändå.... 

Jag hade tänkt skriva om en sak som ger mig ångest. 

När en kompis ringer eller skriver ¨vill du prata i telefon¨- Jag kan inte prata i telefon jag vet inte varför men det går bara inte jag får sån ångest av de. Det kan ju vara för att jag vet inte vad jag ska säga men åhh jag gillar inte att pratar i telefon. Och sen tycker jag det är så pinsamt när man inte har träffat den personen på länge. Jag svara inte heller om någon ringer förutom om det är någon av min familj. Vet inte varför men jag gillar också inte att att hör min egen röst för jag kan som inte kontrollera min volym på rösten så typ om jag ska prata inför folk eller nåt så kan jag typ inte kontrollera min röst och då blir det ofta att jag bara sitter tyst istället, fast jag föredra att vara typ har inte så mycket att säga ändå. 

 vi synes i kväll eller i morgon Hej då!