Jag vill gå skola och bli npgot men jag vet inte vad det känns som om jag inte är kapabel att välja nått sånt för jag känner mig inte vuxen än. Jag  vill också flytta hemifrån och bo själv, jag tycker det känns som om jag skulle må bättre över att kunna ta egna beslut och så. men just nu vet jag inte hur jag ska göra för att gå vidare och liksom kunna ta dem stegen och vem jag ska be om hjälp. Som jag hat sagt tidigare så vet jag inte hur jag ska ta mig vidare när alla andra bara går förbi mig.

Men snart har jag en tid hos UV så då kan jag ta upp lite grjejer med henne. 

Alla hatar mig, jag har ingen som gillar mig även jag hatar jag fyfan asså hur kan en människa känna sig så här. Jag bara stör alla hela tiden jag är ju fan dum i huvet en idiot är vad jag är. 

Jag skriver inte detta för att jag vill att ni ska bry er eller komentera saker jag känner detta just nu mitt humör kan förändras jag kan älska mig själv i morgon jag ville bara skriva av mig.

Alla hatar mig, jag har ingen som gillar mig även jag hatar jag fyfan asså hur kan en människa känna sig så här. Jag bara stör alla hela tiden jag är ju fan dum i huvet en idiot är vad jag är. 

Jag skriver inte detta för att jag vill att ni ska bry er eller komentera saker jag känner detta just nu mitt humör kan förändras jag kan älska mig själv i morgon jag ville bara skriva av mig.

Det kan ju bara vara jag som förbereder mig på att flytta hemifrån när jag inte ens ska det. Liksom jag kollar på grejor men jag ska inte flytta hemifrån eller jo det ska jag ju men i alla fall inte i år, men jag tycker det är roligt att kolla på saker som jag skulle vilja ha. 

I dag så kan jag klappa mig själv på axeln för att i morse var första gången jag var hos tandläkaren själv :) känner mig stolt.. och det kanske är inget och fira för er när man är 18 så borde man ju gå dit själv men jag har aldrig vågat min sociala fobi har alltid kommit i vägen för mig och den stoppar  mig från att göra fler saker i livet.  Men nu ska jag vara stolt över mig själv.  ångesten tar så mycket ur mig och jag känner verkligen det i kroppen jag är trött hela mig.

 Jag var på skolan i dag och det gick bra. så nu ska jag bara ta mig i väg i morgon också. sen blir det chill torsdag för då har jag inga långa lektioner. sen på fredag sp kommer kronprinsessan hit till min by och ska inviga våran skatepark. Vilket blir kul... jag tror hon har varit här 1 gång tidigare längesedan. 

Vecka börjar bra jag känner inte lika mycket ångest i dag som jag gjorde förra veckan. Min lärare vill verkligen att jag ska börja läsa på universitetet vilket är ju bra att hon vill det bästa för mig och så men för mig känns det som om jag skulle välja att inte gå där så gör jag henne besviken osv.. Jag vet ju att det är inte hennes fel över att jag får ångest över detta, utan det är jag som krånglar till det enklaste sakerna. Ska försöka ta en sak i taget när det kommer.. för jag har en tendens att om jag t.e.x vet att jag ska göra ett val om ett år så kan jag redan nu få ångest över det och det liksom tar upp mitt liv känns det som.. sen så går ajg och orora mig över saker som har hänt liksom varför ska jag göra det..

Sen så har jag gjort lite dåliga saker jag har ätit så mycket godis nu på sistånde och jag försöker att sluta med det men när jag mår dåligt så trycker jag bara i min mat.. 

För några dagar sen så köpte jag en bok som jag har velat ha ganska länge och velat läsa den. det är det av Stephen King, jag planerar att börja läsa den snart har några böcker jag ska avsluta först. Jag har några av Stephen Kings böcker som jag har läst  och jag gillar dem såå mycket, jag har inte några skräck böcker av honom så det är min första läskiga bok av honom. Kanske jag kan börja läsa den i tid till halloween.

Nu till en helt annan sak.

Där jag går skola är inte som ett gymnasium utan jag läser så jag kan få betyg och kunna söka typ till universitet eller högskola. Min  lärare började fråga om jag ville fara till Umeå och kolla universitetet där för hon tycker att jag skulle passa bra där. Saken är att jag vill  utbilda mig till något men jag vet liksom inte vad eller jo jag vill liksom kanske utbilda mig till läkare eller nåt sånt,saken är då måste jag flytta och det vill jag  men den här jävla ångesten som förstör mitt liv den gör så att jag inte kan fungera. Sitter och gråter varje kväll för jag vill göra  så jävla mycket med mitt liv men jag har inte mod eller självförtroende  att göra något åt det och jag hatar det så mycket jag sitter i en grop och bara gräver ner mig djupare och jag vet inte vad jag ska  göra åt det.  

Jag har denna blid av mig själv hur jag vill att jag ska vara och hur jag ska bete mig. Kanske det är därför jag mår så dåligt, för jag vill att jag ska vara denna person  som jag har fantiserat att jag vill vara. 

Jag måste  börja acceptera den jag är även om det handlar om att bara göra det i små steg. Men lättare sagt den gjort.

Det är så frustrerande att inte ha några pengar  jag vet sök jobb då men nej jag kan inte  för jag vågar inte och vet inte hur. 

I veckan så har jag varit hos tandregleringen å dom sa att jag skulle få operera mig om jag ville och kännde att jag behövde.

 Saken är att jag vill och samtidigt vill jag inte.. 

Men det var onsdagen och nu är det lördag jag har inte gjort så mycket i dag men en ska jag måste göra är att jobba igen det jag har missat på skolan. jag vill ta tag i det men jag känner samtidigt att jag inte orkar med det.

Jag har sett till sesong 5 nu i HOUSE och börjar gilla det, vissa avsnitt kan vara lite tråkiga men så är det väl med alla serier. Ooo en serie som jag längtar så myckt efter är greys anatomy.