Jag har förr aldrig längtat till julen för all snö och sedan har vi julafton.

Julafton har atid varigt ångestladdat för mig, all släkt och små pratet inte något för mig. Sedan är det ju de här med vad man vill ha i julklapp och vad man ska ge andra, i våran familj så ger inte syskona varandra julklappar vet inte varför utan det har som altid varit så. vi köper inte julklappar till våra kusiner och dom inte till oss. Inte för att vi inget gillar varandra men det har som alltid varit så.

Jag har som aldrig önskat mig något i julklapp, men ändå så  har jag allti varit onöjd  med det jag får. jaja nu låter jag som en bortskämd unge sanningen är att jag inte förväntat mig mycket i julklapp eller födelsedagspresent för jag vet att våran familj inte är rik och i bland måste vill tilloch med låna pengar av en släkting för att kunna köpa mat för månaden, vill inte att någon ska tycka synd om oss utan skriver detta för att det är sanningen och det är det. 

Men i år så ser jag faktiskt fram imot julafton, vet inte varför kanske för att jag har bestämt mig att det inte är så farligt som jag tror att  det är eller så är det som allt brukar vara att jag känner mig exalterad några månader  innan och sen när jag har varit exalterad i nån månad så slår ångesten mig i ansiktet.